Önskan om att se det osynliga

Så här långt går min etapp fint. Det var en fångtransport med på flyget till Madrid med massa säkerhetsvakter. Det blev dock inte som på film utan alla kom fram lugnt och stilla. Laddade för 13h över Atlanten och passade på att titta på de första provresultaten från Sydamerikas sydspets, denna avlägsna plats som borde vara fri från kemikalier som det industrialiserade samhället använder. Resultaten visar också på det, men vad är rent egentligen? Begränsningar finns som påverkar vad vi kan se. Som kemister vill vi ta bort dessa begränsningar och kunna se även den lilla, lilla kontaminering som eventuellt skulle kunna finnas där. Jag planerar därför lite utveckling på båten för att förfina metoden. Det positiva är att det finns obegränsat med prov att jobba med, hoppas bara på bra metodutvecklingsväder.

Två sydamerikaner som när bilden togs tidigare i veckan nyss blivit tvättade och tömda på eventuella miljögifter

Efter en bekväm Atlantenöverfart med trevligt sällskap i form av Dominique, som tidigare arbetat med att skydda albatrosser på Falklandsöarna, kom jag fram till Santiago. Ett äpple gjorde en tullhund väldigt förtjust i mig och ledde till en extra timme på flygplatsen då jag fick sona för att jag inte deklarerat att jag förde in mat i landet. Väl framme på hotellet hittade jag ett paket på mitt rum. En bomba! Det är första gången med flyt när det gäller det ämnet. Santiago rustade för vintern men bjöd på soligt väder och en promenad utan jacka. På flygresan ut till Påskön började magin komma krypande. Bara att se Isla de Pasqua på flygtavlan gav rysningar. Och när molnen skingrades var den där, dramatiskt hög och grön med horisont av hav runt omkring. Det är skönt att vara framme efter 22h effektiv flygtid, men än har inte äventyret börjat. Lokalisera båten och besättningen står på tur, innan den verkliga resan kan påbörjas.

En efterlängtad bomba

Hostel Alpina Tupuna…….

…med en godkänd utsikt

/Anna K, på Påskön

Stafettpinnen överlämnad

Snart är det dags för den andra Anna att ge sig ut på forskningsresan. Känner instinktivt att jag kommer lida av min obefintliga spanska, detta gjordes tydligt när jag efterfrågade ett rum i Santiago de Chile via email och fick svarsmeddelandet ”Email send susefully. A reservation charge answer soon”. Till detta hotell ska dessutom en pump distribueras. Det är mycket snack om pumpar hit och dit, här kommer en kort resumé:

Hemvändare som numera tjänstgör på labbet

För att pumpa vatten genom provtagningsutrustningen ombord på Sea Dragon behövs en pump. För att vara på säkra sidan beställde vi två pumpar, en skickades till Uruguay till en distributör som mötte Anna R när hon kom fram, och en skickades till Sverige och fick åka i väskan till Sydamerika. Livrem och hängslen. Det som vi inte hade två av var elkonverteraren, som ensam gick sönder efter ca 20 minuters användning. Nya pumpar som inte behöver konverteras beställdes således. Dessa skickades till hamnen i Chile där Anna R hoppade av båten. Gott och väl, de var framme och båtbesättningen lovade att hämta ut dem då Annas ”suspekta” kortanvändning lett till spärrning av Visa-kortet. 600 USD kostade det extra att importera två ”bombas” (pumpar på spanska). Efter hemkomsten fick dock Anna veta att det inte alls var två bombas som levererats till hamnen utan en bomba. Eftersom jag passerar flygplatsen i Chile där en bomba blivit kvarglömd så passar det ju bra att jag kvitterar ut den och stoppar den i väskan ut till Påskön. Det gick däremot inte, till slutdestination ska den! Därifrån kan den skickas till adress i Chile, förhoppningar finns att det blir mitt hotell i Santiago.

/Anna K

Tillbaka i Örebro

Nu är jag tillbaka på kontoret och labbet och båda Annorna är väldigt nyfikna på att se resultatet från den första analysen. Ett av huvudsyftena med de första två etapperna som jag just kommit hem ifrån har ju varit att finslipa och utvärdera metoderna vi använt ombord. Nu kommer vi få svar på om vi behöver göra några justeringar innan Anna kliver ombord på Påskön. Det ska bli intressant att se om vi hittar mätbara halter av fluorerade kemikalier i vatten från avlägsna områden på södra halvklotet som förväntas vara "rena". Nästa steg blir sen att se hur det ser ut i områdena där plasten ackumuleras.

Sista natten tog jag det sista provet assisterad av Brit, Dale och en pannlampa.

Proverna har registrerats och är nu redo att upparbetas för att sedan analyseras med avseende på fluorerade kemikalier.

Anna vid vår LC/MS i färd med att göra några testinjektioner.

Ska bli spännande att få de första resultaten men också att kunna utvärdera metoderna vi har använt ombord.

/Anna R

På väg hem

Tar en liten paus i packandet och skickar några bilder från de sista dagarna på resan. Det var väldigt sorgligt att ta farväl i går och jag skulle inte tveka att göra om denna resa. Men nu ska det bli skönt att komma hem.

Jag framför en av glaciärerna. Naturupplevelse i kubik.

Clive uppe i masten, definitivt ingenting för höjdrädda.

Chiles fjordar är de mest "jungfrueliga" platser som jag upplevt.

Det fanns många datorer ombord. Från vänster: Teresa, Brit, Chris och Robert.

Vattenextraktion. Lägg märke till att kylen och frysen är ordentligt säkrade med rep.

En av våra excellenta pumpar som tyvärr endast fungerade med ström utifrån då en av "elomvandlarna" på båten gått sönder .

/Anna R

Misstänkt aktivitet gör att uttagsautomaten sväljer mitt VISA!

Nu är jag tillbaka i Buenos Aires där resan började efter en minst sagt stressande förmiddag.

Uttagsautomaten sväljer mitt VISA kort och där står jag med ett hotellrum att betala och importen av två pumpar. Det är ca tre timmar kvar tills planet ska gå och på den tiden ska jag hinna betala hotellet och åka ut till båten och betala varvet för pumparna. Tre timmar hade inneburit god marginal om jag inte blivit av med kortet. Jag ringer Anna i något som är ganska nära ett sammanbrott, och vi kommer fram till att det enda att göra är att försöka få varvet att fakturera pumparna (en utmaning i ett land där "cash is king") och låta Dale, Sea Dragons manager, betala hotellet så länge. På något sätt så löste det sig och att kunna spanska har aldrig känts viktigare. Det krävdes en hel del förklaringar och vädjanden.

I efterhand så har jag fått veta att bedrägeriavdelningen på Swedbank bestämt sig för att spärra mitt kort och skicka ett nytt till min svenska adress pga "misstänkt aktivitet". Tre uttag á 1000-2000 kronor vardera i Argentina, Uruguay och Chile inom loppet av en månad fick tydligen varningsklockorna att ringa. Jag för min del tycker att det låter som att kortets ägare är på resande fot i Sydamerika men tydligen så tillämpar de försiktighetsprincipen. Vet inte om de försökt kontakta mig via telefon för någon förfrågan via e-post har jag inte fått. Tydligt är i alla fall att de håller koll på sina kunders transaktioner och inte tvekar att ta egna initiativ. I det här fallet drabbade det mig helt klart negativt. Nog om detta.

Jag hann filtrera och extrahera samtliga vattenprover vilket känns som en vinst. Jag hann dessutom tillbringa lite tid i Valdivia som var en synnerligen trevlig stad.

/Anna R

Resan i bilder

Nu ligger vi vid ett varv i Valdivia och det har varit full fart på båten sedan i torsdags. Jag har jobbat intensivt på lab och räknar med att kunna processa alla prover innan tisdag då jag flyger hem. Sista dagarna på resan innebar många prövningar. Sista dygnet  bjöd dock på fantastisk segling och alla njöt i fulla drag. 

Lagt ankar i en vik.

Vi utforskade en fantastisk glaciär, den blåa färgen liknar ingenting jag sett tidigare. Vattnet runt glaciären var intensivt turkosfärgat och vi hade delfiner på båda sidor om båten, man tror knappt det är sant. Den lilla mörka pricken i förgrunden är vår gummibåt.

Jag gjorde en intervju med Brit som var med på båten för att göra ett reportage. Under allas inrådan så tog jag på mig mina glasögon som jag för övrigt inte har använt, tydligen så såg jag mer ”seriös” ut med de på.

Alla vyer var slående vackra hela tiden och himmelen var ofta halva upplevelsen. Svårt att fånga på bild men jag kan intyga att det var häpnadsväckande.

Det som fastnar i trålen spolas försiktigt ner i en glasbunke med hjälp av en tandborste.

Vi trålade cirka 30 minuter innan det blåste upp och vi bestämde oss för att avbryta. Trots att vi är långt i från någon av havsvirvlarna ("gyres") fann vi en vit liten plastbit av riskornstorlek.

Vi fann denna blåa plasttunna längst in i en vik mer än tio meter upp på land. Kändes helt osannolikt men strömmar och vågor måste ha fört den dit.

Vi blev kommenderade till Puerto Eden för att ankra på djupt vatten efter jordbävningen i Japan. Det var skönt att komma iland ett tag och jag pratade en hel del med lokalbefolkningen som nog tyckte att vi utgjorde ett exotiskt inslag.

Utan fungerande autopilot blev det manga timmar bakom rodret.

I regn och stark blåst var det skidglasögon som gällde. Här Brit och Chris.

/Anna R

Man får nypa sig i armen! Det är oerhört vackert här!