Krig ombord Sea Dragon

När vi närmar oss Tahiti är havet fortfarande blått och oändligt, fisken nappar fortfarande inte men vi ser fler fåglar cirkulerandes nära vattenytan. Vi ser öar/atoller på sjökortet med namn som Nukutepipi och Anuanurunga men har inte lyckats se någon i dagsljus ännu. Ingen säger något men det är ganska tydligt att de flesta har fasta landet i tankarna. 

Men det är inte det som kriget gäller. Inte heller faktumet att matförrådet börjar sina. Allvaret gäller en smulpaj. Eller snarare 4 stycken. För fyra dagar sedan utmanade vaktlag 1 övriga i en duell vem som kunde göra godast smulpaj. De hade gjort en till middag och var tydligen väldigt nöjda med den. Dagen därpå tog vaktlag 2 till alla knep och efter en eftermiddag med mycket hemlighetsmakeri serverades smulpaj med chokladsås. Protester lämnades in men avslogs. 

Dag 3 var det dags för mitt lag, jag och en fd kock var ansvariga för pajen och med inkokta äpplen i kanel och socker blev vi rätt nöjda. De övriga lagmedlemmarna gjorde maten och lyckades med resans hitintills enda misslyckade maträtt, krossade lasagneplattor med tonfisk eller konserverad biff, gratinerade i ugn med mjölk och cornflakes, serverad med kokt wienerkorv. Tonfiskvarianten var ätbar medans en hel form med biff, som det ryktas om varit ombord sedan Challenge-tävlingen, åkte överbord. Desto populärare blev smulpajen eftersom många inte hade ätit mer än en korv. Kan betyda seger för oss. 

Dag 4 var det kapten och first-mate’s tur, med fördel av att veta hemliga gömmor med konserverad frukt var de segervissa. Enligt smulpajsreglementet måste 24h gå efter sista pajen serverats innan röstningen kan göras. Kapten har utlovat ett pris. Lite orolig är jag för att det blir ett straff snarare än ett pris skulle hans smulpaj inte vinna. Den som lever får se.

/Anna K