Resan i bilder

Dags att summera en otrolig resa. Många soluppgångar och -nedgångar upplevdes, oräkneliga timmar ägnades till att styra båten, och stämningen ombord var fantastisk bland forskare, seglare, journalister, författare, lärare, rymdingenjör, konstnär, läkare, miljöaktivister, kort och gott ett gäng intressanta och glada människor. Organisationen 5Gyres har nu trålat i de fem världshaven och nu återstår analyser. Prover ska skickas till laboratorier runtom i världen för att bestämma plastmängd, -typ, och persistenta kemikalier. Vårt arbete är att analysera vattenlösliga kemikalier i de vattenprov jag och Anna R tagit och många timmar av arbete återstår. Väntan på flyget hem tillbringas på en ö utanför Tahiti, i det värsta väder vi upplevt under hela resan. De flesta ur besättningen är här i några dagar och häromkvällen hade vi återföreningsmiddag, vi har blivit en liten familj med unika gemensamma minnen.

Tack för kommentarer till min berättelse, och tack till kapten Clive (höger), och styrman? Dale (vänster, vi kan kalla honom för kaptenen när den riktiga sover), som gjorde ett kanonbra jobb så att forskningen ombord kunde genomföras under en säker havssegling, med god stämning och unika upplevelser.

/Anna K, på torra land i Tahiti

Sea Dragon, 22 meter hem i 20 dagar där 14 personer sov, lagade mat, åt, sökte skugga, vilade, och arbetade, dygnet runt. Ses här ankrad utanför ön Pitcairn.

Time to trawl! I arbetsuppgifterna ingick att sköta plasttrålen som ses på bilden, den ligger i en timme var 50:ionde nautisk mil och samlar upp partiklar större än 0,5 mm. Innehållet i trålen tas sedan omhand och konserveras i väntan på analys.

Min egen provtagning bestod i att ta upp en hink vatten med jämna mellanrum. Här ses sista provtagningen med Papeete i bakgrunden.

Vattnet behandlades i labbet under däck, och pumpades igenom ett fast material som är litet och lätt att transportera hem. Det var inte alltid lätt att arbeta på grund av båtens rörelse, och den konstanta värmen, aldrig under 27 grader dag som natt, gjorde det inte lättare.

Varje kväll efter middagen, vid 9-tiden, var det föreläsningstid. Alla fick bidra med något och innehållet varierade från högläsning av alster skrivna av de besättningsmedlemmar som är författare och journalister, suspekta hemmagjorda filmer, till vetenskapliga presentationer. På bilden är det kapten Clive´s tur och han ger oss en lektion i segling.

Merparten av seglatsen gjordes i lugnt hav och vid två tillfällen, efter lite övertalning, fick vi tillåtelse att ta ner seglen och bada från båten.

Vid några tillfällen blåste det upp och vi fick ta ner storseglet en bit. Den skarpsynte kan se en defekt på räcket på höger sida. Det är ett fysiskt minne av skräcknatten när mitt vaktlag inte var de mest lyckosamma seglare.

När vi närmade oss Tahiti passerades några atoller och öar.

En dag ankrade vi utanför Henderson-ön, med stark Robinson Crusoe känsla och nyfikna hajar. Jag kan meddela, apropå AD´s kommentar, att som referens är hajarna på Tahiti inte närgångna. Mellan två regnskurar snorklade jag med stingrockor och revhajar, och hajarna kom inte närmre än ca 3 meter.

Soluppgång i Södra Stilla Havet.