Båtens trål innehåller fortfarande fragment av plast, trots det faktum att vi inte kommer längre bort från civilisationen än vi är nu, grovt sett halvvägs mellan Peru och Nya Zeeland. Under mitt nattskift passerade vi atollen Ducie, månen var inte högt nog för att ge oss vyn över ön men man kunde skymta vita stränder och höra vågorna bryta mot land. Ducie är en obebodd ö som tillhör Pitcairn, dit vi beräknas anlända snart.
Pitcairn, en av världens mest avlägsna civilisationer, har en unik historia. Myterister på engelska skeppet Bounty hittade ön 1790 i deras jakt på en tillflyktsort undan lagens långa arm. Populationen har sedan dess varierat och befinner sig idag på dryga 40. Nutidshistorien är svart, en sed innehållande våldtäkt av minderåriga uppdagades för några år sedan och ett antal män står nu anklagade i brittisk domstol.
Förutom plasttrål tar vi vattenprover som jag förvarar och extraherar när tillfälle ges. Utrustningen fungerar som vore det i en dröm. Fiskefångsten är obefintlig, linan är ute varje dag men det finns inget som nappar. Det är rent av helt öde ute på havet. Det hade jag i tanken när vi badade från båten igår. Vattnet är ofattbart klart och tanken på att flyta över 2000m vatten, med dess innehåll som inte vill visa sig, var svindlande.
/Anna K
Hej!! Det låter helt overkligt det du får uppleva. Så jäkla collt! Once in a lifetime liksom. 2000m över botten. Svindlande tanke.
SvaraRaderaKramar!