Vindrekord och "the Swedish beast"

Nu ligger vi ankrade och har sex linor till träd på land och väntar på att vinden ska lägga sig. De senaste två dagarna har det blåst upp till över 20 m/s. Jag har stått vid rodret bägge gångerna. Första gången, för två dagar sedan, blåste det upp när vi passerade infarten till Magellansundet. Vi hissade stormseglet och sen blev det åka av. Jag har aldrig manövrerat en båt i större vågor och det var faktiskt ganska tokigt. Vi var tre stycken uppe på däck och ibland såg vi bara vatten och ingen himmel. Sen igår slog jag mitt vindrekord, 26 m/s. I dag gjorde jag en lång upptäcktsfärd på egen hand, skönt att få komma ifrån och få lite egen tid.  Vi lever ju extremt nära varann. Det ligger en fransk båt (Salt 47) ankrad i en vik runt hörnet som vi åkte och hälsade på igår (vi har en liten gummibåt). Fransmännen har rykte här nere att vara otroligt skickliga seglare. Det var ett pensionerat par som varit ute sedan maj förra aret. Kvinnan var ca 1.50 lång, stod och rökte på akterdäck och berättade glatt om hur de rundat Kap Horn i mitten av januari. Hyfsat salta människor.

Jag har en daglig rutin att baka fyra limpor bröd. De går under namnet "the Swedish beast" för jag lyckas få degen att svälla till enorma proportioner. Vi äter enormt bra på den har båten och det finns manga som gärna lagar mat och gör det bra. Det verkar som att vi blir kvar i vår skyddade lilla vik även i natt. Prognosen är att det ska bli relativt svaga vindar de kommande tre dagarna vilket känns skönt. Vi har verkligen fått var beskärda del vind under de senaste dygnen. Jag har blivit hyfsat bra på att styra båten, även på natten, så jag har på senaste tiden blivit ombedd att styra under krävande omständigheter. T.ex. då vi ska navigera genom trånga passager eller då det går höga vågor. Känns naturligtvis kul att få förtroende men också ganska nervöst. Nu vankas det middag och sen ska vi kolla på en dokumentär om Shackleton.

/Anna R