Hela havet stormar

I fredags var det härligt väder hela dagen och spektakulärt mycket albatrosser kring båten. Trots detta så berättar Ceci, marinbiolog från Uruguay, att de flesta arter är hotade. Vi passerade igenom en fiskezon och under natten kunde vi räkna lamporna från ca 25 fiskebåtar - såg ut som något taget från en science fiction film.

Vi gjorde bra fart i sydlig riktning och eftersom det skulle vrida mot syd igen och blåsa upp rejält vilket betyder stormsegel och hela havet stormar så passade alla på att duscha - vilket somliga behövde mer än andra.

Och det blev som vi befarat. Under natten mellan fredag och lördag kastades vår 50 tons båt runt som en liten jolle. Efter att nästan ha trillat ur kojen två gånger fick jag hjälp med att spänna fast mig. Det är obehagligt i början med de enorma dån som kommer när en våg slår in skrovet med full kraft eller när man känner att båten faller en liten bit efter en stor våg. Men som med så mycket annat så vänjer man sig och anpassar sig och detta är min vardag nu.

Kan knappt fatta när jag tittar på sjökortet på datorn att vi verkligen är så långt söderut. I går natt började det blåsa upp på min vakt så då var det snabbt på med däcksbelysningen och snabbt ner med storseglet. Vi var två stycken som fick slita rejält framme vid masten, samtidigt som vi försökte hålla i oss. Jag tog en liten ofrivillig flygtur från ena sidan cockpiten till den andra. Det är verkligen befogat att ha säkerlinan fastkopplad hela tiden när det går mycket sjö.

Två stycken är fortfarande nere för räkning (sjösjuka) så det blir lite mer för oss andra att göra. Men jag skulle aldrig vilja byta för sjösjuka är verkligen riktigt vidrigt och jag är enormt tacksam för att min gick över på ett dygn.

Söndag morgon stod jag ensam vid rodret i soluppgången då vi passerade över den 50e breddgraden, the furious 50s. Det är en fantastisk känsla att balansera båten över och emellan vågkammarna enbart med hjälp av fingerspetsarna. Autopiloten är inte längre helt pålitlig så nu styr vi manuellt ett tag. Synd på en sån värdefull besättningsmedlem som aldrig klagar och som varken behöver sova eller äta.

Nu är vinden  nordlig så det gäller att stå på innan nästa vrid. Enligt prognosen så väntar starka vindar om ca ett dygn och temperaturen fortsatter att sjunka i takt med att vi kommer längre söderut. Över en vecka har gått utan att vi sett land men nu är det inte långt kvar till världens sydligast belägna stad (men frågar man en argentinare så är det Ushuaia och inte Puerto Williams som rätteligen bär det epitetet).

Nyheten att Hellner utklassade alla på sprinten i Kollen har jag berättat flera gånger för alla som vill höra på och jag har försökt förklara hur stort det är att slå Northug på hemmaplan. Tror dock inte att de verkligen förstår.

Forskningen ligger på is så länge, förhoppningsvis kan vi lösa elproblematiken när vi kommer till Puerto Williams.

/Anna R